Föreningens tillblivelse och händelser under de första tio åren.

Redan på femtiotalet gjordes de första trevande försöken att bilda någon slags förening för fiske och då i första hand gällde det Abborresjön. Men det dröjde ända till år 1967 innan det lyckades.

Den 5 september 1967 bildade Nils och Leif Danielson tillsammans med polisman Björn Löfgren i Alafors Abborresjöns fiskevårds förening. Primitiva kontrakt med fiskerättsinnehavarna skrevs och stadgar gjordes upp.

Nu började svårigheterna. Först måste sjön rotenonbehandlas för att få bort främst gäddan, som kan vara alltför rovgirig för att passa i ett vatten avsett för laxartade fiskar. Innan behandlingen kunde utföras måste vattenprover tas för att få en uppfattning om vattnet var lämpligt. PH-värdet visade sig vara lågt, 5,2, medan syrehalten var mycket bra. Alkaliniteten var inte mycket att hurra för heller.

Vi var tämligen oerfarna, med undantag för Leif, som genomgått en del kurser och praktisk undervisning i fiske och fiskevård, för eventuell konsulentverksamhet. Då hans lärare bl a varit fiskerikonsulent Schmuul och fiskmästare Lars Andreason i Vänersborg och Trollhättan, satte vi oss i förbindelse med dessa. De blev entusiastiska över vårt initiativ till bildandet av förening och ordnade genast med tillstånd för rotenonbehandling samt kollade pH-värden m.m.

Tidpunkter uppgjordes och Lars Andreason, fiskmästare vid fiskodlingen i Trollhättan, fick i uppdrag att utföra behandlingen av sjön.

Under tiden ombildades föreningen och medlemmar värvades, ty det fordrades en hel del folk till de olika jobben, som förestod. Våra tankar var redan då några år framåt. Skulle Abborresjön visa sig bra måste vi skaffa fler vatten ganska snart.

Så kom äntligen dagen för rotenonbehandlingen. Det var mycket spännande. Många medlemmar hade vi fått och dessa ställde upp med hinkar, säckar och påsar, här skulle bli fisk, ty optimister var vi. Ett par båtar anskaffades också. Lars hade med sig motor, rotenonaggregat och behållare. Men med Lars kom också regnet. Motorn sattes på, aggregat på plats slangar ordnades och så bar det iväg - med styrman och slangförare. Sjön kammades igenom noggrant. Det tog några timmar. Sedan blev det att invänta eventuellt uppdykande fisk. Småabborrar började komma upp till ytan efter kort tid. Dessa togs upp med håvar utmed stränderna. Ett par smågäddor hittades också. Var det allt? Efter någon timma ytterligare hördes ett illvrål. Titta vad ål: Det var ål överallt. Vi håvade och plockade ål för glatta livet. Långt uppe på land fångades ål. Vi räknade med att c:a 150 kg togs om hand denna dag. Det har väl sällan ätits så mycket ål som i dessa dagar. Det byggdes ålrökerier litet varstans och det luktade och osade av enris över hela nejden - en underbar doft!

En del ål plockades upp även dagen därpå och vi kollade sjön då och då en tid därefter. Det blev mycket dåligt med övriga fiskarter. Tillsammans 15 smågäddor, 5 sutare, en abborre på 5 hg samt några kg med s.k. tusenbröder.

Eftersom PH-värdet var så lågt, bestämdes det att kalkning måste göras. Vi beställde s.k. industrikalk från Trollhättan. Denna skulle köras ut på isen utmed stränderna. Kalkningen utfördes den 17 februari 1968. Tomas Olson höll med traktor och släpkärra. Lass på lass kördes ut och säck på säck kastades av utmed stränderna, där medlemmarna tog hand om dem och med skyfflar spred ut den.

Den s.k. industrikalken var ej så bra, den innehöll en hel del ej önskvärda föroreningar samt hade lägre calciuMhalt, varför vi övergick till vanlig jordbrukskalk sedermera.

Det behövdes pengar också. Man kan ej ösa pengar ur sjön, heter det. Och det kunde inte vi heller. Vi fick vända oss till banken och låna. Rotenonbehandling, kalk, fisk och övriga utgifter måste betalas. Den 4 maj 1968 satte vi ut den första fisken sedan vattnet kollats ytterligare. Enligt förslag från Lars Andreason skulle 1000 stycken ettåriga bäckrödingar och regnbågar utplanteras, vilket alltså gjordes.

En, som var mycket glad över den rika fisktillgången efter detta utsläpp, var storlommen. Men detta gladde oss, att få se denna vildmarksfågel tillbaka i förut så fisktomma vatten.

I maj 1968 införlivades Böljesjön genom att de båda fiskerättsägarna Sven Svensson och Sven Bankel välvilligt upplät sjön till oss, mot att de själva fick bli medlemmar. Föreningen hade sitt invigningsmöte vid Abborresjön den 31 augusti detta år. Vi fiskade litet, grillade korv och hade pristävlingar. Det var en trevlig samvaro.

Den 24 september rotenonbehandlades Böljesjön men detta blev inte så spännande som vid Abborresjön. Det var nämligen mycket dåligt med fisk, endast c:a 75 abborrar kunde plockas upp, det var allt.

Vi försökte det året också med att plantera ut små spigg, som foderfisk åt "laxarna" i Abborresjön. Vi köpte in 2000 st den 9 november. Något resultat kunde vi aldrig förmärka sedermera.